Under mer än hundra år har arbetarrörelsen drivit igenom reformer som flyttat fram människors frihet. Åtta timmars arbetsdag. Semester. Föräldraförsäkring.
Varje gång har kritiken varit densamma: det går inte, det blir för dyrt, ekonomin klarar det inte. Varje gång har verkligheten visat motsatsen.
Nu är det dags för nästa steg.
LO:s förslag om förkortad arbetstid är en nödvändig modernisering av arbetslivet. För den som arbetar i vården, på lagret, i industrin, i handeln eller i omsorgen är arbetsdagen förenat med tunga lyft, obekväma tider, högt tempo och små marginaler. Det är undersköterskan med delade turer. Det är industriarbetaren på treskift. Det är barnskötaren som går hem med huvudvärk av ljudnivån. Det är i LO-yrkena ohälsan är som störst och sjukskrivningarna flest. Att sänka arbetstiden är därför inte bara en frihetsreform. Det är en arbetsmiljöreform.
När vi dessutom har mer än fördubblat produktiviteten sedan Sverige införde 40- timmarsvecka 1973 då blir frågan enkel: ska hela den vinsten fortsätta tas ut i ökad avkastning eller ska en del tas ut i mer tid för människor?
Kritikerna talar om konkurrenskraft. Men ett land konkurrerar inte med långa arbetsdagar. Det konkurrerar med kompetens, innovation och hållbar arbetskraft. Ett land blir inte starkt av att människor jobbar tills de går sönder. Ett land blir starkt när människor mår bra, orkar arbeta och känner att livet är mer än bara jobbet.
Vi har gjort stora reformer förr. Vi kan göra det igen.
Frågan är därför inte om vi har råd med kortare arbetstid.
Frågan är om vi har råd att låta bli.
Mattias Flisborn (S), byggnadsarbetare och medlem i LO:s tvärfackliga S-förening
Läs i TA: https://www.trelleborgsallehanda.se/debatt/forkortad-arbetstid-en-nodvandig-modernisering-av-arbetslivet/